Helt ärligt, är längre fängelsestraff verkligen lösningen på våldet?
Vi kan alla hålla med om att gängkriminaliteten utan tvekan, fick mest rampljus under valrörelsen i år. Alla hade ”lysande” idéer om hur vi skulle handskas med gängskjutningarna, narkotikan och rekryteringen. Men i min hjärna går det inte riktigt ihop, att ett så komplex och rotat problem bara kan brytas ner med en simpel lösning? Hårdare straff hit, hårdare straff dit. Ja, jag håller med det låter ju jättebra. Bara sätt dem kriminella bakom lås och bom, så är ju problemet borta…
Om skrämseltaktiken hade fungerat hade vi definitivt inte haft någon kriminalitet i vårt samhälle. För att exemplifiera vad jag menar med detta; i USA är det 31 delstater som i skrivande stund fortfarande har dödsstraff som laglig straffpåföljd. Trots detta är deras kriminalitet extremt påtaglig och under 2020 nådde de en toppnotering gällande antal mord. Högsta sedan 1995.
Vi behöver se på problemet med andra ögon, från ett holistiskt perspektiv. Antropologer använder sin hjärna på ett ytterst kritiskt sätt och det är nödvändigt för att någon gång kunna bryta den onda cirkeln. I ”Urban Violence and Street gangs” vill man närma sig problemet på liknande sätt. Skribenten anser att det saknas kvalitativ information och insikt i varför människor hamnar snett om; de lever i en dysfunktionell familj, av någon anledning går med i ett gäng eller helt enkelt behöver pengar.
För mig känns det nästan självklart att en person som begår ett brott inte har fängelsestraff i åtanke, alls. Låt oss använda en torped som exempel, någonting som blivit allt vanligare i det Svenska samhället. Tror ni verkligen hen står och velar innan hen ska avlossa sitt vapen pga man kanske åker fast, med betoning på kanske. Det tror inte jag iallafall, en vild gissning är att man har pengar som drivkraft. Man kommer belönas med högre status dessutom stärker man sitt rykte på gatan.
Detta är någonting som bekräftas av intervjuade personer i Anna Hedlunds rapport ”Ingen förtjänar att dö” gäng-kriminella menar på att det är flera olika faktorer som spelar in här.
Kort sagt: vägen till att bli störst bäst och vackrast på gatan kommer med ett högt pris. En ständig rädsla att själv bli skjuten eller hyggen i ryggen av sin närmsta vän. Ensamheten, eftersom att man alltid måste hålla uppe en fasad för visa sig osårbar. Det är först och främst detta vi bör motarbeta, blivande (vi bör kalla en spade för en spade) och nuvarande kriminellas välmående. Det måste ju vara mycket som inte gått som det ska för tillslut hamna i denna misär och onda cirkel.
Att låsa in någon är ju bara en tillfällig lösning om ens det. Det kommer alltid finns någon som täcker upp ersätter personen inom 24 timmar och så är allt tillbaka som vanligt igen. Girigheten och hungern efter pengar medför att flera personer är på hugget och vill klättra inom hierarkin. Ett fenomen som många politiker inte har någon aning om eller bryr sig om är att många styr gäng och grupperingar inifrån fängelset. Desto längre du har kriminella inlåsta tillsammans, desto starkare blir de med tiden.
Kontraproduktivt på alla möjliga sätt, när de väl kommer ut har de hunnit bygga upp sin ilska mot samhället och är redo för att ge tillbaka. Hur stor är chansen att bli uppringd av en arbetsgivare med ett tomt CV och ett flerårigt straff i belastningsregistret? Ja den chansen är ju nästintill obefintlig. Då är det inte så konstigt om vänder sig till kriminaliteten igen.
Vi måste analysera och belysa varför de hamnar där från första början, även hur vi kan hjälpa de som suttit av sin tid och sonat för sitt brott. Ge dem en andra chans på riktigt.
Det jag tror antropologer kan tillföra är ett fördomsfritt och inifrånperspektiv på problemet. Politiker ser sällan problem från ett annat perspektiv än deras egna. Vi behöver förstå hur vi kan hjälpa kriminella inombords. Den psykiska ohälsan som väldigt sällan tas upp. Vi måste förstå att en person som väl hamnat så långt ner i livet inte kommer avskräckas av ett längre fängelsestraff.
Vidare läsning:
Hedlund, Anna (2021). ”Ingen förtjänar att dö”. En intervjustudie om hur individer i kriminella miljöer i Malmö ser på skjutvapenvåld och möjligheten att hoppa av.
https://docplayer.se/209764852-Ingen-fortjanar-att-do.html
Vigil, James Diego. 2003. "Urban Violence and Street gangs" Annual Review of Anthropology, 225-242.
Kommentarer
Skicka en kommentar